Blogg »

• Blog español »

Hej!

Tack alla bloggvänner för allt ert intresse. Nu tar vi nya tag och flyttar över bloggen till Google Blogger.

Vi ses alltså på den nya bloggadressen www.sprkcoach.blogspot.com

Ha det så bra!

Hej!

Våren är ju en viktig tid för oss nordbor. Livet kommer liksom tillbaka. Först är det vinter och när det är som värst så tror vi att den aldrig ska ge med sig. Sedan dröjer det några veckor och det är full vår.

Alla har vi våra olika förhållningssätt till årstiderna. Kanske speciellt gäller detta våren. Några av oss hinner inte med. Innan vi riktigt fattat att det faktiskt är vår så är vi i juni och göken har kommit! Kanske känner vi doften av liljekonvalj och har inte märkt att både tussilago, blåsippor och vitrsippor redan haft sin stund på jorden.

Omständigheter i livet kan göra att våren bara känns jobbig. Allt det positiva som händer runtom i naturen stämmer dåligt med det egna livet. Att det har blivit vår också kan vara som en belastning på allt annat.

Ändå är denna ljuvlilga tid ett bra tillfälle att ta nya beslut. Ge sig ut i friska luften, cykla, springa, gå långpromenader. Kanske någonstans kan man även se en skymt av en strimma ljus vid det egna livets horisont. Du har väl läst månadens dikt på min startsida?

Lars-Eric Nilsson

Hej igen!

Jag vill berätta om mitt första vårtecken. Nu är det nästan lite smått inaktuellt. Våren har ju satt en väldig fart. Men eftersom insekter och blommor inte syns till ännu här uppe i Mälardalen så kan det väl vara befogat. Nu får vi först anstränga oss för att komma ihåg hur det var för en månad sedan. Snökaos på gator och trottoarer. Höga vallar i korsningarna som gjorde bilkörning till ett riktigt äventyr. Plötsligt var vi tvugna att visa varandra hänsyn på många olika sätt.

Men nu till mitt vårtecken. Jag går omkring på en trottoar med sådan där gammal, grovkornig snö som är blandad med sandkorn. Det gäller att ta det lugnt och sätta ner fötterna där det inte är för isigt. När jag då tar ett försiktigt kliv med mina vinterkängor är jag nära att trampa på nässelfjärilen som sitter i snöslasket! Jag sätter naturligtvis ner foten någon annanstans och räddar på så vis mitt vårtecken. Den stackarn verkade så vilsen. Nyvaken och inte i närheten av några blommor och blad. Inte en rimlig chans alltså. Hoppas det ändå gick någorlunda bra för den trots en dålig start. Förutsättningarna var ju minst sagt orimligt tuffa. Precis som för en del av oss i livet.

Ta väl vara på den vackra tid som nu kommer innan sommaren gör sitt intåg!

Lars-Eric Nilsson

Hej igen!

Så är vi på väg in i våren igen.  Det är nästan lite ovant efter all snö och is. Nu kan man rusa på igen utan att vara rädd för att halka. Konstigt att det går så fort att vänja sig. Det är som med annat i livet som har varit tungt och besvärligt. När det pågår så verkar det som att det inte finns någon väg ut. Så kommer någon slags lösning och på en gång vill vi lägga allt det jobbiga bakom oss. 

Kanske borde vi behålla lite spår av de jobbiga  saker vi varit med om och samla dem i ett arkiv som vi benämner erfarenheter. Till sist vill jag bara berätta om vårtecknet.  Jag stressar fram  på en sådan där slaskig och blöt trottoar full med en otrevlig blandning av issörja och sand. Då ser jag något högst oväntat precis där jag tänker sätta ner min fot. En yrvaken nässelfjäril med en omöjlig uppgift att hitta blommor och blad i denna värld mitt emellan vinter och vår.

Ha det så bra!

Lars-Eric Nilsson

Hej!

På fredag reser jag till Mallorca för en paus på två veckor. Det blir en temperaturskillnad uppåt på cirka 20 - 25 grader. Vi får se vad det finns att göra på ön i februari. Jag börjar väl med att vandra på tomma stränder. Det brukar vara avkopplande. Ett besök med kikaren i Las Albuferas, ett av Europas säkraste naturreservat för att se olika sorters änder och vadare som övervintrar,  kan vara ett steg vidare.

Sedan är jag nog beredd på nästa etapp: en del bergsvandringar som jag ofta återkommer till och några nya där jag får utforska bergskedjan Tramuntanas pärlor!

För övrigt brukar mandelträden blomma i gräddvitt och nyanser som går mot rosa i slutet av januari - början av februari.

Lars-Eric Nilsson

Hej igen!

Nu är vi på rätt sida igen. Det allra mörkaste har vi redan passerat. Solen reflekterar ganska fint mot den vita snön.

Hur var julen och nyåret föresten? Det är en hektisk och intensiv tid. Lite stämning och traditioner är väl bra. När man träffas familjevis och förvånas över hur mycket barnen har växt sedan förra julen. För den som nästan inte har någon familj kan det förstås vara en jobbig tid. När man förstår hur roligt alla andra har.

Samtidigt är julen en konstig tid. Vi nordbor bär oss väl ändå lite underligt åt i juletid. December månad börjar ganska vanigt även om somliga på 1:a advent får en aning om vad som ska komma. Luciadagen är en annan sådan varning om den storm som snart ska komm. Ungefär runt d. 20/12 brakar det så loss! En otroligt hektisk tid då allt ska fram ur gömmorna: julbonader upp, glitter, tomtar, gran osv. Sedan har vi allt detta att se på och glädjas över tills nu, en bit in i januari. Nu kommer en omvänd tid. Vi tänker på hur länge vi måste ha kvar allt pynt. Granen som står och barrar och tomten som är i vägen. Vi hoppas att grannarna snart tar bort adventsljusstakarna så att vi kan göra detsamma. Vem vill ha glittret kvar i februari? Det går ju inte. Allt måste bli som vanligt igen för att vi ska trivas och livet gå vidare. Så nu är det som vanligt januari igen och solen kommer att skina starkare för varje gång som den visar sig!

Så låt oss sätta värde även på det vanliga!

God fortsättning på 2010!

Lars-Eric Nilsson

Hej igen!

Vi är alltså inne i den där mörkaste tiden på året. Vissa eftermiddagar är det så tjockt av mörker att man skulle kunna gå ut och ta med sina händer på mörkret. Undrar hur det skulle kännas om man faktiskt  skulle lyckas.

Det finns en del saker som kämpar emot mörker och kyla. Som bara inte vill eller har förmåga att inse och ge upp kampen. Till dessa hjältar i tiden hör vissa växter. Utanför mitt köksfönster har jag en liten rabatt som är någon meter lång och som varje säsong blir lite bredare. Det är några sådana där typiska halvlåga buskar som får retirera någon decimeter åt gången.

Där kom det upp några plantor spontant och blommade sent in på hösten. Stora färgrika blommor långt efter de första frostnätterna. Nu har de förståss gett upp sedan en månad.

Nu ska jag berätta historien om solrosen. När min dotter fick den så var den ett frö som låg i en sådan där plastmugg med jord i. Mitt i sommaren kom det upp en smal liten planta. Hur det nu var så dröjde det till augusti innan den kom ut och planterades i en kruka. Den hade ingen idealisk plats här i livet.Förutsättningarna för att någon gång blomma ut var begränsade. Dels var det halvskugga och dels fanns ett tak som skymde solen redan vid tretiden.

I september hade vår solros växt upp till en åttio centimeters smal sak med lite ynkliga blad längst upp. Vi tyckte att vi misskött den. Vi hade ju faktiskt gett den en väldigt dålig start här i livet. Men vi hade inte förstått de starka livskrafter som fanns i växten! I oktober började det skymta fram ett gult litet kronblad. Det gick verkligen sakta. När de första frostnätterna kom hade solrosen delat upp sig på tre knoppar. Det märktes att växten inte ville ge sig. Livskraften den hade i sig var för stor. Innan kylan satte in både dag och natt nu i december hade denna misslyckade, anorektiska,  och ynkliga lilla planta producerat tre vackra blommor stora som prästkragar. Till stor glädje, respekt och förundran för oss tre som bor i lägenheten.

Till sist;

Köp julklapparna nu tidigt så att du får tid att njuta och begrunda julens stora under!

Lars-Eric Nilsson

Hej!

Nu är den här igen. Lika oundvikligt som alltid. Först kommer den smygande för att snart dra sig tillbaka lite. Bara för att vi ska vänja oss. Sedan kastar den sig över oss med full styrka!

Det jag tänker på är vintern. Ikväll varnade meteorologen för det snart kommer snö över vårt område - Mälardalen. Så nu är det allvar. Vilken strategi brukar du ha i sådana här lägen? Alltså hur gör du för att klara av denna bistra tid? Det finns väl flera sätt. Man kanske stannar inomhus i värmen i stället för att gå ut. Det är ju inte helt fel att göra det mysigt för sig själv. Vi har ju normalt sett så trevliga och användbara hem i Sverige. Hyr en film, köp en påse godis och njut av tillvaron!

För mig är vintern också en utmaning. Jag vill inte bli besegrad av vinter och kyla. Det ligger en stor tillfredställelse i att kunna ha ett mer eller mindre normalt och drägligt liv trots vinterns härjningar. Snart tänker jag börja använda min vintercykel. Den som har dubbdäck. På med extra överdragsbyxor, vinterkeps och kängor. En av mina roligaste vintersysselsättningar är att ta en joggingtur med pannlampa. Det är som att besegra vintern lite. Även om det krävs låg fart och stor försiktighet.

Trevlig vinter!

Lars-Eric Nilsson

Hej!

Nu är det redan senhöst. Det är så typiskt men jag kan inte undgå att tänka det: Oj så fort allting har gått! Jag menar allt det där som jag ville göra under sommarhalvåret. Nu gäller det att sakta in och assimilera det som varit. Att ta med sig godbitarna in i framtiden. Kanske finns det ett och annat som vi gärna glömmer också. Då får det gå till historien. Varför ska vi släpa omkring på sådant som kanske bara är en belastning.

Pelargonerna har fått komma in och står i en rad vid skrivbordet  i det innersta rummet. Där gör det inte så mycket ifall de inte klarar den bryska temperaturhöjningen. Halvdöda vinterpelargoner gör ju ingen glad. Men kanske går det att klippa av några skott som blir räddningen fram till våren. Vintertid behöver inte betyda dvala. Men att stanna upp någon gång  under året och tänka efter kan betyda mycket. Så gå på upptäcktsfärd i ditt eget liv och var uppmärksam på de små detaljerna runt omkring dig. De trotsigt knallröda rönnbären just nu är väl ett lysande exempel!

Lars-Eric Nilsson

Hej!

Nu är väl sommaren så gott som avrundad. Den har smygit iväg i stillhet. Andra delar av vår jord kommer att få vår och sommartid. Årstidsväxlingarna är en av de saker som vi inte kan  påverka så mycket. Vi skulle ju kunna resa med när solen far söderut. En del mera lyckligt lottade gör ju faktiskt så också.  

Andra saker kan vi faktiskt påverka i hög grad. Motion hör till dessa saker. Jag tränar mer eller mindre hela året bara för att vara med i ett motionslopp som går nu i september. Att få springa dessa tolv kilometer ger en otrolig tillfredsställelse. Jag behöver bara tävla med mig själv. Det gör inget att den ena efter den andra segar sig förbi. Utom en gång när en tolvåring drog förbi och försvann bland träden. Helt omöjlig att komma ikapp.

Det verkar finnas en inbyggd drivkraft hos oss att vilja komma först. Att vara den förste. Är det inte underbart att komma till en gles skog och förstå att du faktiskt är först att hitta de där kantarellerna? De stora blåbären väntade ju på att bara du skulle komma och plocka dem! Nu fattas bara lingonen. Där borta på det igenväxta kalhygget sitter de röda och granna i enorma klasar. Om du skyndar dig kommer just du att vara först.

Ha en bra september!

Lars-Eric Nilsson

Hej!

Hur går sommaren? Är det segt och enformigt eller hinner du inte med allt det där som du ville? Jag minns somrar som var sega som tuggummin. Kanske särskilt i ungdomsåren när studierna var slut och den stora håglösheten infunnit sig. När man hade allt serverat genom ett fungerande föräldrahem och inte behövde bry sig så mycket.

En utlandsresa kan medföra ett avbrott i årstidsrutinerna. När jag var ung fick jag en gång uppleva två somrar under samma år! Den första i Syd-America i januari - februari och den andra i Sverige i juni - juli. Jag kom direkt från São Paulo i sommarkläder där det var 40 grader varmt. När jag landat på Arlanda trodde jag att jag skulle frysa ihjäl i snön.

Den här sommaren, alltså 2009 års upplaga, blev lite förkortad pga min Mallorcaresa i mitten av maj. Ett strålande exempel på hur sårbara vi kan vara. Sommaren rusade på lite för snabbt därför att jag var borta två veckor på våren! Jag har fortfarande inte kommit ikapp och nu är det bara lingonen kvar! Blåbär blev det i alla fall i år. Att få sätta rekord i blåbärsskogen är väl inte helt fel.

Ha det fortsatt bra!

Lars-Eric Nilsson

Så är det högsommar igen då. Hoppas vi kan få lite värme som vi kan komma ihåg senare i år. Vi är ju så känsliga för väder. Kommer fortfarande ihåg en kall och regnig sommar för ca 12 år sedan. Temperaturen låg stadigt på 12 - 13 grader i juli. Hela månaden! Vi hade bestämt oss för att åka till Öland och campa. När vi kom till den jättelika campingplatsen nästan längst upp på ön så fanns det bara ett par husbilar och några ungdomar i ett sådant tält som man måste krypa in i.

Vi gick väl till stranden några gånger och stack ner stortån i vattnet. Kylan spred sig genast uppåt i kroppen genom hemska ilningar och upp kom foten illa kvickt igen. För det mesta låg vi eller satt inne i tältet och såg hur regndropparna rann på utsidan av tältduken.

- Nu rinner det snart igenom, tänkte jag.

Den här sommaren har det ju redan varit varmt ett par omgångar. Det finns alltså hopp. Vi kan även hoppas på stora fina blåbär i skogarna. Men det gäller ju att ta sig ut och plocka dem också förstås.

Sommarhälsningar från

Lars-Eric Nilsson

Sommar och grönt. Varma veckor varvat med tider av regn och blåst.

I maj gjorde jag ett tvåveckorsbesök på Mallorca. Det var två och ett halvt år sedan sist. Passade på att besöka några platser som jag inte kände till så bra. Det finns en del nästan orörda badvikar. Visst går det att hitta platser vid havet där man inte ser något hus alls. Men då är det krångligt att ta sig dit och på stranden är det ofta skräpigt. Om inte annat från alla fritidsbåtar som gärna ankrar vid dessa platser.

Utforskade några vandringsleder som var helt eller delvis nya för mig. På nytt blev jag tjusad av de fantastiska miljöer som finns i Mallorcas bergskedja - Tramuntana. Under sidan Mallorca lägger jag ut beskrivningar av några favoritvandringar med tillhörande foton.

Ha en trevlig dag !

Lars-Eric Nilsson

Den här våren präglas för min del av två resor. Vid påsk var jag i norra Dalarna och upplevde stillheten i fjällnaturen tillsammans med mina döttrar. Den spontana reaktionen hos femtonåringen inför de majestätiska vita vidderna blev att allt verkade så orört. Här skulle man egentligen bo.

På så sätt blev påskresan mer än något som alla vanliga familjer gör åtminstone en gång. Jag menar att alla ska väl göra en fjällresa med sina barn någon gång. Men att inte bara sitta i Sälen eller i Idres skidanläggning som mer liknade ett tivoli utan kunna komma upp på de riktiga fjällen vid Grövelsjön och Nipfjället gav ett mervärde för oss. Det blev lite av människan på naturens villkor och inte tvärt om.

Lars-Eric Nilsson

Jag vet inte om det har med våren att göra. Eller om det är några kvardröjande drag från ungdomstidens galenheter. Det jag tänker på är viljan att besegra. Varför ska det inte räcka att komma till fjällen i norra Dalarna eller någon annanstans? Nej, jag vill upp till fjällkammen så att jag får se vad som finns bakom kanten! Vad är det för dolda krafter som gör att jag inte bara betraktar fjälltoppens skönhet? Många människor skulle vara lyckliga och nöja sig med detta för hela livet.

Nej då. Inte alls! Jag ser Städjans upphöjda fjällhuvud och funderar på vilken väg jag skulle ta för att komma upp till toppen utan att slå ihjäl mig. Alltså står jag med skidorna och planerar redan att komma hit på sommaren för att besegra Städjan. Att göra det med skidorna på skulle vara en alltför stor utmaning. Det stadiet av ungdomlighet har jag i alla fall passerat.

På samma sätt är det med våren. Vi ska på något sätt besegra våren. Risken är att vi missar att njuta av dess skönhet och olika faser. Idag har jag besegrat uteplatsen och skruvat ihop den första utemöbeln. På golvet i köket står fyra penséer. Jag måste bgesegra blomlådan i morgon.

Lars-Eric Nilsson