Jag såg den igår

minns inte när.

Tecknet

som är så tydligt

osvikligt

Helt bevarat

från tidens

konjunktursvängningar.

Den lilla revan

av ljus

Lågt över grantopparna

före skymningen.

Lars-Eric Nilsson

försiktigt sjunger

i det första

vårregnet

nappar abborren

och går kronhjortsflocken

mellan kala dungar

och snövita gärden

Som efter en lång vinter!

Du anstränger dig

Till det yttersta.

Driver på

Och försöker

Blind

för din egen andhämtning.

Din naturliga livspuls.

Som efter en lång vinter!

I en värld

av stora sammanhang.

Ett starkt globalt vågskvalp.

Söker du förtvivlat

efter en hamn

med långa stenpirar.

Som efter en lång vinter!

Där inne

finner du ro

och vila.

Livets stormvågor

bryts

innan de träffar

ditt hjärta.

Din knutna

vinterkalla hand

öppnas sakta

i förvåning

och stum förundran.

Som efter en lång vinter!

Ett stort under

eller milagro

på kastilianska.

Solen bryter igenom

mitt i mitt livs

november

eller noviembre.

Du älskade sol

när blott mörker

skulle vara.    

Lars-Eric NIlsson

SKÖRT

som ett nakenbarn

fött av tidens krav

en levande

blodrik gemenskap

i ett avskalat

icke-skrik

ligger du

förvånad

och skräckslagen

och famlar

efter hållpunkter

dina ljusblå ögon

söker en tråd

en källa

till existens

och varande

i otid

Lars-Eric Nilsson

SÅNG

trots allt

kommer ljuset

tillbaka

i små portioner

som lenar upp

de hårda knutar

åtdragna

och froststyva

som dödat livet

och förött

din livsträdgård

från ett avlägset

igår

trots allt

en hjärtats låt

letar sig upp

genom rostiga

luftrör

i samtidens virus

och nedåtgående

avfallskvarn

osökt

nästan främmande

som en icke-känsla

ett varmt besök

av exotiska fåglar

i ett tundrabälte

av is

och mänsklig kyla

trots allt

en törstig själ

får mättnad

vitaminer

att driva kroppen

blodrik värme

av en själslig

förlossning

en andlig födelse

med ett språk

i tiden

en sång

under gryende

vårhimmel

Lars-Eric Nilsson

mitt liv

som en utdöd fjällbäck

en slocknad lägereld

där askan ligger svart

och definitiv

ett brev

som aldrig blev sänt

spridda vykort

från någon avlägsen

semester

utan mottagare

livets säckar

snörs ihop

en del minnen

det mesta glömska

så börjar vi på nytt!

en kalendariets

eviga kretsgång

mitt i natten

syns en svag

gnista

och jag famlar

hungrigt

efter den

i mörkret

utan att söka

göra kalkyler

och sluga utspel

omfamnar jag

den glödande

ljuspricken

och tar in den

i min själs kammare

ett spädbarn

med alla gener

att bli ett eldfyrverkeri

av skönhet

fem sekunder

av liv

i evigheten

060101

Lars-Eric Nilsson

du ser det inte

men vet

djupt i ditt

icke-vakna drömtillstånd

att det finns

andra gånger

är du medveten

men långt borta

i livets snurrande karusell

där vi tittar

förvånat

på varandra

ur skilda stumma sfärer

först när alla

gått

var och en

till sitt

när boken

är färdigläst

och du fått den stora förklaringen

som när dirigenten

kommer in

en allra sista gång

och vi alla

står och applåderar

först då

kan du höra

ett varmt

klappande hjärta

som ger dig nåd

i mörkrets bittra istider

Lars-Eric Nilsson

REFLEKTION

Kanske

handlar det till sist

om att ge

och ta

ett komma

och gå

i generösa landskap

där våra hårda knutar

lenas upp

av tidens tö

och liksom köld

gör ont

som släpper

föds vi

in i morgonen

och själva himlens

färger

övergår i blå

pastell

ett förspel

om nya vårar

och evig gryning

Lars-Eric Nilsson

RYTM

Efter alla dessa år

en fråga

som anmärkning

och anotation

i marginalen

livets papper

skrivs med tunga

svarta ord

i en rasande fart

en vild ordning

ett pussel

av brutna bitar

och hjärtat?

en kall öken

av heta iskristaller!

en anmärkning

om tidens cirklar

och alltings återkomst

Lars-Eric Nilsson

Lars-Eric Nilsson

DIN BLOMNINGSTID

Vintervila

mörker

som ljusnar

längst ut

i kanten

av alltets frostighet

En osynlig

hemlig beredskap

av hisnande möjligheter

du föds igen

inför en häpen värld

av isdrottningar

och snöfolk

hjälplös

ska du ligga

 med din nakna hud

mot tillvarons botten

i ett kargt

och blåsigt landskap

det är början

på din väldoftstid

och vinden

ska föra dina gåvor

till ett avlägset nu

ett ständigt samband

och skydd

mot otidens

kallsvarta kräftgång

då växer

dina rosenblommor

två

och femtiotusen

de ramlar

på din väg

och får liv

i dina fötters åker

där du går

mot morgondagen

stark och modig

med upplyft huvud

Lars-Eric Nilsson

FÖNSTER

Som en instängd fågel

med klippta vingar

sitter du och kurar

i en grå november

din sång är förtryckt

visionerna har kroknat

och tankarna livnär sig

av livets

förruttnade bottensatser

dags att välja väg

och ta ett beslut

öppna rätta luckor

i livets dagliga advent

först luckan motgång

andra luckan ångest

tredje luckan väldoft

sedan hörs musik

fjärde luckan mothugg

efteråt ett hån

luckan nummer sex

för dig till ett land

med värme

och harmoni

så är vårt liv

en resa

efter kalender

du har makt

att öppna

eller gå förbi

ge mat

eller stenar

till sin själs tomhet

i öppna

karga november

Lars-Eric Nilsson

SOLEN I NOVEMBER

De sista löven

blåste ner

en kulen oktobernatt

nu bildar de matta

förtunnas

och upphör

blir bruna

och lägger sitt

förmultnande nätverk

över stenar

och stigar

gick vi

på den frostiga stigen

längs en

avstannad bäck

vatten och grenar

är stilla

en tid av väntan

och sömn?

då märker vi

en avgörande

kontrast

en silvrig sol

bakom avsomnade

småbjörkar

lyser

rakt på

de exotiska rönnbären!

en generator

i årstidens livsslut

ger värme

i november

en smekande hemlighet

ett land

bortom horisonten

otidstypiskt

förvånande

och helt möjligt

Lars-Eric Nilsson

VINTER

Jag har aldrig gillat dig

så särskilt mycket

trots att vi varit tillsammans

hela livet.

I stället har jag väl ofta

känt mig tvingad

in i din närhet

på dina villkor.

Din oberäkneliga karaktär

har många gånger gjort mig osäker,

Och jag har tafatt

och famlande som en blind

alltid sökt skyla mig.

Ditt temperament

brukar kasta mig

mellan livets ytterligheter:

Varmt och kallt

frost och tö.

Först nu, efter alla dessa år

ser jag dina förtjänster

och medger

att jag hela tiden

varit orättvis.

Din största förtjänst

ligger i din ringaste gåva:

Ljuset i dina ögon

som skiftar

alltefter dagen.

Blått och violett och rosa

silver, guld och diamant

är din milda hemlighet

och skatt i livets mörkertid.

Lars-Eric Nilsson

BARA EN GÅNG

Bara en gång

       I livet

Går vi tillsammans

Just den här stigen

Och den kallsnö

        Som föll igår

Och eftermiddagens halvdager

         Samverkar

I ett gnistfyrverkeri.

En miljon diamanter

         För dig och mig

         En enda dag

Mellan två årtusenden.

         (5/1 –00)

Lars-Eric Nilsson